Jag försökte nyss lägga ut en annons på Blocket men beskrivningen blev för lång, och då kom jag ihåg att jag faktiskt har en blogg. Så här kommer annonsen istället.

Flyttar utomlands och vill gärna göra mig av med mina skor, därför säljs de så billigt. Kan hämtas upp i Stockholm eller skickas mot en fraktkostnad som varierar beroende på skon.

Jag ber om ursäkt för suddiga bilder, de är fotade med min mobil. Jag kan maila fler bilder på skorna du är intresserad av, det är bara att höra av dig till ghoulscout13_@hotmail.com.

Så länge informationen om skon står med här så finns skorna tillgängliga för köp.

10 kr rabatt vid köp av 2 par.

1. Storlek 38. Svarta stövletter från DinSko i fuskskinn med guldspänne på sidan. Låg klack (ca 5 cm). Använda ett fåtal ggr, inga märkbara slitningar. 40 kr.

2. Storlek 36 (märkta 38 men väldigt små i storleken). Ljusbruna/beiga stövletter i fuskmocka med låg klack (ca 6 cm) varmt innefoder och skosnören. Köpta utomlands. I bra skick förutom en liten slitning framtill på vänster sko (se bild). 30 kr.

3. Storlek 37. Svarta skor i fuskskinn med öppen tå och 3 spännen på vardera sida, låg klack (ca 6 cm). Knappt använda och i bra skick. 40 kr Sålda!

4. Storlek 37. Vansliknande schackrutiga lågskor i båtmodell med dödskalle-tryck, märke: Wild Diva. Nya och oanvända. 50 kr.  Sålda!

5. Storlek 36. Rosa skotsrutiga ballerinaskor med svarta rosetter, köpta utomlands. Nya och oanvända. 50 kr. Sålda!

6. Storlek 38. Vita tygskor från H&M, handmålade i pastellfärgat aztec-mönster - helt unika! Måttligt använda men i fint skick. 30 kr.

7. Storlek 38. Röda punkiga skotsrutiga klackar med spännen. Ca 10cm metallklack & ca 1 cm platå. Köpta utomlands. Använda ett fåtal gånger och är i fint skick förutom att färgen släppt lite på sulorna. 40 kr. Sålda!

8. Storlek 38. Snygga fetishklackar i svart lack med rosa detaljer och klack (hög, ca 15 cm). Använda några gånger inomhus, men inga fel alls förutom en lite missfärgad sula. Från Pleaser. 50 kr. Sålda!

9. Storlek 38. Militärgröna Converse med hög skaft och gult skotsrutigt innefoder i filt. Varma och sköna! Använda mycket få gånger, är i kanonskick. 50 kr. Sålda!

10. Storlek 38. Bruna öppna klackar (ca 15cm med platå), lagomt slitna. Bekväma! 30 kr.

Intresserad?
Maila mig på ghoulscout13_@hotmail.com och berätta vilken/vilka skor du vill köpa, prutning undanbedes då de ändå är så fantastiskt billiga som det är. Men vid köp av flera par kan jag vara snäll.

Så, här har man inte varit på ett tag och jävlar i min lilla låda vad designen på blogg.se har blivit annorlunda. Jag hänger inte alls med i svängarna längre och det ser ut som att bilderna jag laddar upp är väldigt små, men jag har laddat de i 700 så det borde gå att klicka på för att få större. Alla bilder kommer från min Instagram  - jag har sagt det före och säger det igen - följ mig där! Bandaid147 heter mitt konto och jag uppar dagligen där. Instagram killed the blog dårå.

 

Nämen, jag är faktiskt sjukt lat (särskilt i utomlandstillstånd) och det är en plåga att sitta och mecka med bilder och blogg när det går så oändligt långsamt. Jag menar då det, jag har inte blivit med ny dator än så jag sätter mig endast vid laptopen i extrema nödfall. Och vem behöver klumpiga kameror + sladdar + photoshop + blogg när det enkelt bara säger klick, klick - klart med Instagram. Nä, nu ska jag inte börja snöa in på detta, ni som har använt det vet hur smidigt det är helt enkelt, inget jag behöver förklara. :)

 

Så, vad har hänt de sista månaderna? Vi har installerat oss rätt så permanent i lilla gemytliga staden Kampot söder om Kambodja, det är fint - sjukt fint. Och väldigt lugnt vilket från början var en märklig kontrast till Stockholm, men jag har sakta men säkert lärt mig att älska det. Vi har skaffat en lägga med kök och allt vad det innebär och spenderar dagarna med att sega vid sjön eller helt enkelt prata med folk (på engelska då, kan än så länge bara ett tiotal ord på Khmer vilket är jättepinsamt. Khmer uttalas Kmaj förresten för er som undrar), men iaf, alla känner alla här. Om någon blir sjuk så märker man några dagar senare hur hela staden frågar om man mår bättre trots att man inte har berättat om sin sjukdom för någon. Småstadsfenomen ni vet, allting sprids väldigt fort. Vi har alla skaffat business visum vilket gör att man kan vara här i stort sett föralltid och jobba men vi får se hur länge vi stannar just här. Jag är egentligen en storstadstjej at heart och saknar kaos litegrann konstigt nog.

Sen har vi även åkt några svängar till huvudstaden och kollat läget där, vore coolt att bo i Phnom Penh. Vi var en sväng och tittade på lyxhuset som Pirate Bay-snubben Svartholm Warg ägde innan han oturligt nog blev haffad men det var lite väl dyrt. Har även ätit ofantliga mängder Lok Lak (SJUKT GOTT!!!) och hängt med en massa mysiga och exotiska djur. Har 2 fåglar som brukar komma och hälsa på, hela drösar med geckos och ibland tyvärr även gnagare i form av möss som kommer och ställer till med liv i lägenheten, inte ok. Men utöver de är alla djuren rätt trevliga.

 

Med detta ville jag bara berätta att jag lever och ja som sagt, att om ni gillar uppdatering är det numera Instagram som gäller. Vet inte om bloggen kommer komma tillbaka vid ett senare tillfälle men just nu är det tyvärr för segt att sitta vid datorn för att det ska fungera. Och sen ryms inte min kamera i handväskan så jag fotar typ allt med mobilen. Excuses excuses, oh well.

 

Jag hoppas att ni alla har det urgött och att sommaren fortfarande håller i sig därhemma. Puss o kram från familjen i Kampot.

 

       

Här kommer äntligen lite bilder från de senaste dagarna. Tagna med min mobil (lat tjej, jag vet) så kvallen är tyvärr inte den bästa.

 

Här är gatan där vi bor sedd från våran balkong

Carbonara o vitlöksbröd på Kampots kanske godaste restaurang The Rusty Keyhole

Lite monsunregn

Handgjorda halsband på Epic Arts cafe för 2 dollar. Ni borde verkligen spana in Epic Arts, de har inte bara helt fantastisk mat (äter frukost där nästan varje dag) utan stället drivs av människor som är döva, blinda osv. Det är en underbar idé och jag älskar att alla människor som tidigare stått utan jobb och varit utstötta av samhället pga deras handikapp kan jobba där och känna sig lyckliga. Spana in hemsidan här!

Utsikt från taket på vårat guesthouse.

En gigantisk skalbagge/noshörning

Lite motljusbilder vid älven

Fina blommor och läskiga träd

Gårdagens solnedgång

Vi hyrde moppe häromdagen och tog oss till Fish Island här i närheten av Kampot, där vi hittade ett enormt och otroligt vackert tempel som stod helt tomt. Blir lika imponerad varje gång man ser ett tempel härborta, arbetet de lägger bakom alla detaljer är makalös. Vi gick aldrig in (var som vanligt på tok för lättklädda men det är verkligen FÖR varmt för långbyxor och långärmat här - trust me) så vi får kanske återvända på någon kvällsrunda :)

Hej bloggis!

Vill först och främst bara meddela om att jag faktiskt skaffat mig någolunda snabbt internet nu. Så det enda som gäller är att jag vänjer mig vid detta med att blogga regelbundet igen. Jag måste erkänna att jag är relativt instagramskadad för tillfället. Det går ju så himla smidigt och jag har ändå internet på mobilen typ hela tiden, så jag uppar där rätt mycket. Jag heter Bandaid147 om ni vill följa mig där jag ändå är betydligt mer aktiv. :)

 

Sen var jag, D och M iväg till Vietnam idag. No, not really. Vi klev aldrig över gränsen utan gjorde bara en blixtsnabb visa run. När vi var i Thailand så gjorde vi en likadan till Malaysia, fast där behövde man stanna utanför Thailand i minst ett dygn för att få ett förnyat visum så vi kunde utforska Penang lite. Men här var det snabba puckar som gällde. </3

 

Visumet gick så smidigt som det bara kan i världens mest korrup*host*ta land. 38 dollar plus lite strömutor hit och dit och nu har vi plötsligt trollat fram ett business visa var så att vi kan jobba och ha oss om vi vill. För mig egentligen en 100% onödig procedur känns det som, särskilt då jag precis kom hit och ändå hade 15 dagar kvar på mitt gamla visum som nu är helt bortslösade. Fast D lovar att det inte alls är onödigt, eftersom ett turistvisum (det som jag tidigare hade) bara går att förlänga i en månad medan business visum kan förlängas i ett halvår. Jag är dock lite bitter över att ha förlorat mina 15 tillgododagar, och ännu bittrare över att behöva göra en ny visa run om en månad igen o få betala typ 160 dollar för det där halvåret. Dyr historia, mycket gnäll. ÖVER TILL BILDER SNART.

 

Jag ville ialafall inte behöva åka till gränsen själv sen så det kändes som att man likaväl kunde få det överstökat. Och sen är det kul att se på landsbygden och naturen. Tog en massa bilder i bilen på väg dit iaf.

Risfält

Framme vid gränsen mellan Kambodja - Vietnam, s.k. Prek Chak

 

Detta är alltså Vietnam, på andra sidan gränsen. Vi gick som sagt tyvärr(!!!! bajstråkigt jag vet) aldrig över eftersom våran chaufför väntade på oss med bilen, så nästa gång får vi förhoppningsvis hyra moppar. Känns lagomt b att åka till en landsgräns för att sen inte gå över. Otroligt fuskigt på något sätt. Men vi har fritt visum in i Vietnam under en månad nu så vi får hålla tummarna för att vi ska hinna ta tag i det.

Konstigt nog fanns det förresten 4 enorma casinon precis vid gränsen.

Passar på att posa lite på våran sida

Vi blev förresten bjudna av våran chaufför hem till hans village för att fira nyår med hans familj (det är tydligen det kinesiska nyåret som firas av precis alla i Kambodja just idag). Gillar att det här är det tredje nyårsaftonet för mig på 8 månader, bizarrt. Gott nytt år!

 

Åt en massa god khmermat. Bläckfisk ser alltid lite läskigt ut men den var faktiskt sjukt god! Och så självklart ris som de själva odlade. Var tyvärr lite mörkt när vi kom dit men vi ska nog åka tillbaka imorgon och se hur det ser ut på dagen där, och kanske besöka hidden lake för en simtur. GUD som jag har längtat efter att få vara i vattnet.

Kalaset var förresten ute på landet så vi fick träffa på en massa mysiga djur, bl a 2 kattungar, 3 hundar, höns och tillochmed tama ankor. Var svårt att låta bli att stoppa ner finkatterna i fickan och sno med sig de hem.

Ankfamiljen med mamma, pappa och barn

De har ett jätteintressant koncept på bion här, man kan antingen se en film på den vanliga stora salongen eller hyra en liten salong med sköna fåtöljer och hundratals filmer att välja på. Love it :D

Update: YEY, lyckades äntligen ladda upp en bild! Snarare massa bilder jag satt ihop för att underlätta hela processen. Det här är iaf lite hur mina dagar sett ut sen vi flyttade till Kampot:

Provar att skriva ett inlägg utan bilder, så kanske kanske det fungerar. Det suger verkligen att sitta på en massa bilder, försöka göra de så små som möjligt och sen ÄNDÅ misslyckas med att ladda upp de i bloggen. Jag har internet totalt 10 minuter om dagen, när denna minut kommer vet man inte riktigt heller så det gäller att alltid vara på sin vakt (och alltid bli besviken för att det inte funkar).

Nu funkar det lite halvt, kommer in på Facebook efter att sidan laddat i ca en kvart men det går inte att göra så mycket förutom att se att jag har notifications som jag därefter inte kan öppna eller svara på. Så bli inte oroliga, jag gör mitt bästa. Idag är ändå måndag och internetaffären här har äntligen öppet så jag ska se vem jag kan prata med för att fixa detta.

Vi bor förresten i Kampot nu, som det var planerat från början. Helt ok ställe, väldigt lugnt om man gillar det. Faktum att det är så pass lugnt (och att jag inte har internet) gör att jag mest bara sover hela tiden vilket suger rätt mycket. Jag måste känna mig nyttig. Kanske öppna ett café? Starta en kurs i qi-gong ute på torget? Lära mig teckenspråk? Börja sy kläder? Lära mig att köra moppe måste jag definitivt göra iaf så att jag kan ta mig runt stället och utforska - måste bli självständig. I nuläget är jag mest fastklistrad på D's rygg hela tiden som en liten parasit för att han har bott här så länge och känner alla och går inte vilse, men jag tror att det kommer bli bättre med tiden.

Vet inte.

Och imorgon fyller jag år, så jag är deppig i dubbel bemärkelse. Har aldrig varit hemifrån under min födelsedag och saknadsångesten + hemlängtan är extraordinärt stor. Sen är åldersnojan ännu större. Vi får se vad vi hittar på.

Jag vet, jag suger på att uppdatera. Sitter med en dator som är segare än sirap och med ett internet som dör konstant (tar 3-4 försök att ladda upp varje bild här i bloggen, och Facebook ska vi ens tala om) så det suger livet ur mig kan man säga. Är inte så jättemotiverande att sitta vid datorn hela tiden, så jag får försöka köra såna här bildbombsinlägg då och då trots att de är lite röriga, istället för att göra små dagliga uppdateringar.

Här är några bilder från helgen + idag iaf. :)

Orussey Market, dit var vi idag. Jag är IMPAD!!! Det såg så litet ut från gatan men därinne känns det extremt många gånger större än Central Market. Suuuupersmala trånga vägar förbi tusentals små bås som säljer precis ALLT.

Marknaderna här är extremt organiserade och uppdelade i sektioner, en sektion med elektronik kan bestå av flera rader (en rad har väl runt 100 bås på vardera sida) med exempelvis lampor, fläktar, tv-apparater, dvdspelare, hörlurar osv osv. Sen kommer man till nästa sektion som bara är solglasögon. Nästa som bara är skor. Nästa som bara är ingredienser. Ja, ni förstår poängen. Så man vet vart man ska gå för att hitta det man söker och då slipper man gå vilse eller gå upp o ner för vägarna för att jämföra priserna. Alla konkurrenter trängs på samma plats. Och det bästa måste ändå vara att säljarna inte jagar efter en som i Kina.

Det jag fann mest imponerande med denna marknad var att det fanns ca 3 stycken såna långa gångar med folk som sydde bal och bröllopsklänningar på plats. Kändes lite rude att ta kort på deras designer, men trust me - AVANCERAT! Lyxklänningar med tusentals handsydda pärlor, långa chiffongsläp, lyxiga material osv. Och allt helt handgjort. I varje bås satt det en person vid symaskinen och jobbade på den ena makalösa klänningen efter den andra. Och sen intill bara en massa tyger och sybehör för den som vill prova själv.

Den ödmjukaste tuktukföraren i stan:

Hittade en av mina favoritsnacks, pé de moleque heter de i Brasilien i alla fall. Åh barndomsminnen. Det är jordnötter och karameliserat socker. Sjuukt gott (och jättebilligt, 1000 riel för en påse. 1000 riel är ca 25 cents)

Och ja, jag vet att jag pratar om dollar hela tiden men det är för att Kambodjas valuta nämligen är USD. Dock så finns det inga mynt här, så när beloppet blir lägre än en dollar används istället Kambodjanska Riel. Extremt förvirrande att få växel när man betalar t ex en vatten med 1 dollar och får tillbaka en massa konstiga sedlar, men Dario är redan van och kontrollräknar alltid åt mig så jag slipper bli blåst XD

Nyss hemkomna från en japansk restaurang som förvånande nog hade krokodilkött på menyn. Jag undrar om det är vanligt i Japan på något sätt?

Det var ialafall på tiden att jag slängde iväg en udda beställning, det mest exotiska jag ätit tidigare har varit haj (smakade som osaltad torsk, ingen höjdare) men krokodil var faktiskt OTROLIGT gott. Lite roligt är faktum att det smakade kyckling. Hur kommer det sig att allt konstigt smakar kyckling?

Bitarna grillades på plats mitt i restaurangen och vart helt perfekt krispiga på utsidan, konsistensen på de tjockare bitarna var lite mer seg (inte som calamari men inte heller som kyckling. Skulle kunna jämföras lite med fläskfilé) och de serverades trist nog bara med sojasås och lite diverse starka dipsåser. Men ja, krokokött hade lätt kunnat kombineras med vilken sidedish som helst och fortfarande funka extremt bra. Ni som får chansen - prova!

Har btw lagt in min kamera på reparation, prutade ner priset till 50 dollar och de ska byta ut hela linsen, och ta bort den monstruösa vattenfläcken jag haft där sen brasilienresan - yey! Så förhoppningsvis slipper ni iPhonebilder i fortsättningen.

Och så har jag äntligen skaffat ett simkort så nu kan jag sitta med wifi lite överallt, guuuuuld! Tänkte passa på att fråga er med iPhone (har tidigare bara haft androids och tegelstenar), rekommenderar ni några bra appar? Min mobil är helt tom och det jag främst vill ha är roliga spel och även ett bra SMS-program - typ en autocorrect på både engelska o svenska. Mobilen autocorrectar varannat ord jag skriver i nuläget och det är grymt irriterande.

Så vi har varit hos reparatören som vill charga 55 dollar för att byta ut något i den, alternativt får jag köpa en ny. Kameran visade sig ha blivit vattenskadad och eftersom det är monsunregn här stup i kvarten så känns det inte så värt att lita på att den inte kommer bli vattenskadad om en vecka efter reparationen igen, så jag kanske borde investera i en mer vattentät kamera såsom en Sony Cybershot TX10. De har hela drösar med elektronikaffärer inne i centrum så jag får dra en runda dit och kolla priserna innan jag bestämmer mig för det bästa alternativet. Men höjden av otur alltså!

Tog iaf några bilder med min iPhone på stan idag så ni kan få se lite vad som kan införskaffas där. Ni får ha lite överseende med den usla kvalitéten och suddigheten.

Lite olika stånd i Central Market, massor med ingredienser, maträtter, kläder, accessoarer o typ allt man i princip kan tänka sig. T om en liten kiosk som bara sålde roliga peruker :D

Är dessvärre inte så imponerad av sko/klädutbudet här. De flesta kläderna är gjorda i rätt varma material typ piké och bomull, och eftersom khmerfolket är rätt så konservativa i sin klädsel (folket här visar väldigt sällan axlarna eller knäna) så består utbudet mest av broderade trekvartstunikor, t-shirtar och långärmade tröjor och långkjolar + brallor. Det känns som 40 grader ute så det är inte direkt det bekvämaste att gå runt i.

Utsidan av Central Market, det är hur stort som helst! Och så liten obligatorisk tuk tuk poserbild.

n

Idag trotsade vi monsunregnet och begav oss iväg till stan i en tuk tuk. På någon kvart hade vi vatten över vaderna, men det kändes ändå värt. Behövde köpa ett telefonkort (vilket jag inte gjorde eftersom vi aldrig hittade stället), men istället hamnade vi i central market.

Central market påminner väldigt mycket om marknaderna i Kina fast i lite lugnare tempo, alltså inga skrikiga försäljare som jagar efter en - tuktukchaffisarna är dock ganska påfrestande. Kläderna är lite mer propra framför Kinas kortkorta kjolar, men mängden fejkade väskor är densamma och likaså kopior på H&M-kläder. Blir alltid lika fascinerad när jag hittar kläder från H&M i marknader. Undrar hur de hamnar där från första början? Ingen pallar väl förfalska en t-shirt värd 49.50 i butikerna liksom?

Det fanns också enorma mängder mat och fruktförsäljare, blandat med smyckestillverkare, allt-i-allo butiker, djuraffärer (typ 3 på varje gata) och hela drösar med billiga restauranger. Vi stannade inte så länge pga vädret, så vi hoppas att morgondagen blir lite soligare.

Färgglada armband och blomsterarrangemang.

Krispig kyckling, karameliserad lök o ris för 3 dollar, helt ok! Gillar hur fint de presenterar mat här i övrigt, kolla på de små hjärtgurkorna! Ni får ursäkta om det blir en del matbilder här i bloggen i fortsättningen också XD

Tjejen varnade mig redan på Arlanda att det kunde bli problem när jag kom fram till Thailand och skulle vidare till Kambodja då jag inte hade någon returbiljett eller visum (visum går inte att skaffa i Sverige då det inte finns någon ambassad, man betalar 25 USD på flygplatsen här istället så fixar de det).

Rätt som det var vägrade alltså den grymt otrevliga tjejen på Bangkok Airways (dryg, suckade högljutt, himlade med ögonen & avbröt mig hela tiden mitt i meningar) printa ut mitt boardingkort eftersom jag ej hade en retur.

Jag fick springa ner och köpa ett telefonkort för 100 baht som räckte i 4 minuter. De 4 mest panikslagna minuterna i mitt liv då jag behövde förklara för min pojkvän vad som hänt och att jag inte fick lämna Bangkok.

Jag gick tillbaka till tjejen o bad om att få prata med hennes supervisor (min pojkvän o hans kompis åkte från Bangkok utan retur med ett annat bolag o det var INGA problem) o hon himlade återigen med ögonen o sa att det var hon som var chefen. Sen föreslog hon att jag kunde köpa en retur av henne till Bangkok. Varför hon inte sagt det tidigare utan låtit mig springa runt gråtandes i panik i jakt på ett telefonkort är för mig ett mysterium.

Så 190 dollar senare har jag bokat en biljett till Bangkok från Kambodja den 4 September men vi får se om jag åker. Inte så värst sugen efter hela den incidenten.

Och nu ligger vi på hotellet i PP och varvar ner. Såhär ser det ut:

Långt luddigt inlägg, sorry bout' that.

Och med detta sagt kan jag passa på att berätta att jag flyttar härnäst till Kambodja. Nu på tisdag den 14/8 lämnar jag den mesiga svenska sommaren åter igen och landar den 15:e i Phnom Penh där pojkvännen väntar.

Detta blir den sista turen för mig då jag väntar på att få en lägenhet i Stockholm som blir tillgänglig runt april 2013, är ganska så hemlös för tillfället så det känns lite ovärt att vara hemma i Sverige, trots att jag älskar mitt jobb och vänner. Men det ska bli spännande hursomhelst.

Någon som har varit i Kambodja förut? Det är ett relativt ovanligt resmål och jag hittar inte sådär jättemycket tips, så skriv gärna om ni har några. Vad vill ni se här i bloggen?